Vid världens vedervesper by Ingvar Loco Nordin published on 2024-03-28T19:46:43Z TEXT: Jag känner skelettet stå pall inne i köttets avsmak Hatets rena klang avskiljer, desinficerar, kväder de renaste ord i sundaste språkdräkt Hatet talar till ex-människor som gått ”udenom” i hudkostymernas organsäckar, och försvurit sig till de onda makter de skapat till sina avbilder; beläten; divina nekrofiler vars komposterade skrifter självantänder i sannskyldigt själssjuka förnedringars ”Herre! Herre!” Hatet håller rent i dagsljus och svartnätter, runt ord av flinta och fnöske, i rotblötor, missväxter och turordningar Hell dig, hat av rang! Grisögonen lyser ur illbattingarnas kravel mot skjorta och slips Allmosade urvattningar dryper i samhällets skrap och skrän, runt battingars invasiva dödsformer på dagarnas skum, bibelord på bibelord inande som kopulerande skalbaggar i förförelsens förgiftade kaviteter Hell dig, stora rena hat! Rotborsta bokstavlingarna ur radanteckningar och protokoll! Riv tänderna ur rävmänniskornas plut! Hell, hat av rang! Dåna, hednaklockor! Hör hat dåna ödestungt som Josuas basuner runt Jeriko; rasa oförsonligt som Jesus i templet; undantagslöst som gruppsuicidet på Masada Hör hat mogna långsamt som gamlingens skägg; ljunga plötsligt ur tordönets mörka gestalt; ja, lyss till hatets envisa bryne mot dådkraftens sjungande lie i människonatten Hell dig, blanka hat, väl rustat vid världens vedervesper Genre Poetry